11 november kl 13.05
Onsdag, veckans mittpunkt iaf när man jobbar/går i skolan.. Men denna dag är precis som varenda dag för mig. Visst känner jag skillnad på vardagar och helger, men det är endast för att jag och oliwer vaknar upp ensamma på vardagar då pappa c åker till jobbet vid 05.15. Dagarna rullar på ganska bra, idag är det 4 veckor sen älsko kom till världen <3 Känns som det va igår fast samtidigt så känns det som om han varit med oss en evighet, mammas hjärta. Vi har som vanligt varit på långpromenad med hundarna idag, sen så har jag damsugit och skurat och nu har plutt precis somnat. Han hade svårt och komma till ro idag, somna inte ens när jag börja damsuga(gör han jämt annars) men nu sussar han äntligen gott i SIN säng :) Inte för att han skrek eller så, utan han låg bara där och titta, med jättetunga ögonlock, som han inte orka hålla upp. Men han somna inte, nej.. Men nu äntligen! Hoppas han sover en stund nu så han är utvilad när pappa c kommer hem. Då ska grabbarna vara ensamma och jag ska iväg till optikern och sen handla lite mat. Skönt och komma hemifrån ett tag, man är som en ny människa när man kommer hem, även om man bara varit borta i några minuter. Det betyder inte att jag INTE älskar min son, gubbe och hund, min familj <3
Igår slog det mig, att det vänner/bekanta jag trodde jag skulle få bättre kontakt med efter Oliwers födsel hörs jag inte alls med knappt, och de vänner/bekanta jag trodde jag skulle "förlora" hörs jag destu mer med. Med tanke på hur många det är som läser min blogg nu enligt statisken nämner jag inga namn, och jag skriver inte det här för att ni (som aldrig hör av er nuförtiden) ska ringa mig i morgon, nej.. Utan det var bara en reflektion över saker och ting.. livet blir ju aldrig som man tänkt sig! Nu vaknade mammas hjätegull så nu ska jag ta honom <3
/ Michaela
Igår slog det mig, att det vänner/bekanta jag trodde jag skulle få bättre kontakt med efter Oliwers födsel hörs jag inte alls med knappt, och de vänner/bekanta jag trodde jag skulle "förlora" hörs jag destu mer med. Med tanke på hur många det är som läser min blogg nu enligt statisken nämner jag inga namn, och jag skriver inte det här för att ni (som aldrig hör av er nuförtiden) ska ringa mig i morgon, nej.. Utan det var bara en reflektion över saker och ting.. livet blir ju aldrig som man tänkt sig! Nu vaknade mammas hjätegull så nu ska jag ta honom <3
/ Michaela
Kommentarer
Postat av: Zara
Jag tror att mycket av att man inte hörs på samma sätt längra kan faktikt bero på just bloggar och FB, man vet ju redan vad alla gör och hur dom mår.. Synd egentligen.
Trackback
